Hanna

som barn drömde jag alltid om hur det skulle kännas att vara huvudrollen i en kärlekshistoria. jag drömde om att känna den känslan, den som filmerna alltid berättar om att alla någon gång kommer uppleva. jag trodde verkligen på äkta kärlek.
år 2008 dödade min tro på kärlek.
min bästa vän råkade ut för ett antal missöden med kärleken, vilket gav mig känslan av att om hon inte lyckas, varför skulle jag? när jag sedan fick för mig att satsa, krascha det totalt.
jag bestämde mig för att ta saker som det kom, men jag var väldigt rädd. jag blev fruktansvärt rädd att bli sårad.
månaderna rullade på, en tid då jag mådde väldigt dåligt kom som en chock och jag hade inte direkt tid att tänka på 'kärlek'. 
januari månad kom. jag var hemma hos michaela och satt och gjorde precis som vanligt ingenting framför datorn, samtidigt som jag var inne på hennes msn. då skrev emil.
michan sa mycket om honom, berättade om hans humor och hur mycket hon tyckte om honom som kompis. jag blev småintresserad, men sa ingenting till henne pga rädslan.
veckorna gick, tänkte inte så mycket mer på det. tills michaela en dag frågade mig om jag ville hänga med till fjärås och hämta en sak från emil. det var så sjukt nära att jag inte följde med eftersom michans moppe krånglade HELA tiden. jag är glad att jag gjorde det, för då fick jag se hur han såg ut. ingenting mer hände sedan.
ännu ett par veckor gick och michaela kom hem till mig en kväll. hon satte sig vid min dator och började tjöta på mig om att jag måste skaffa pojkvän/strul. då ploppa emil ännu en gång upp, och hon satte snabbt igång att skriva. eftersom jag lite smått hade nämnt att jag tyckte att han såg bra ut så satsade hon ju ännu mer. jag var dock inte ens i samma rum när hon började skriva, men tur var väl det för då hade jag antagligen stoppat henne. vilket jag nu hade ångrat.
emil addade min msn, och vi började snacka som bara den. tiden gick och vi lärde känna varandra bättre och bättre hela tiden. en dag bestämde vi även att vi skulle träffas.

jag kan bara säga såhär, jag har aldrig någonsin i hela mitt snart 15 åriga liv känt såhär för en kille. aldrig.
jag har aldrig trott att just denna känslan som jag känner i mig just nu, att den någonsin skulle existera.
jag läste världens bästa dikt innan, som verkligen stämmer och som verkligen passar in på mina känslor.

det handlar om att prata sönder nätter
om att sätta på en film om och om igen
för att storyn hela tiden tappas bort bland kyssar
att låta abstinensen till varandra döda känslan av trötthet
Det handlar om att älska smaken av någon annans läppar
om att brottas bland kuddar och att älska att förlora
att bli nedtryckt i dunet och kysst över hela kroppen
Det handlar om att kunna kyssa bort sårigheten
om att viska 'du är vacker' tusen gånger varje natt
och mena det lika mycket varje gång
att plötsligt finna ljusglimtar i den gråaktiga världen
och att ständigt ha tusen fjärilar i magen
Det handlar om att tappa bort sig i någons famn
och aldrig vilja hitta vägen ut
händer som dras genom hår och fingertoppar som smeker längs ryggraden

jag har aldrig mött någon som du emil
du är det absolut bästa som hänt mig

jag älskar
- ditt sätt att le och krama om mig när jag säger någonting som låten dumt eller roligt
- att du kan titta mig i ögonen och ärligt säga att du älskar mig
- att du så fort jag öppnar ögonen ligger och tittar på mig
- när du låter smart, och säger ord som 'reflektera'
- att du aldrig låter mig sitta ensam
- att du, även om du är omringad av kompisar, lätt kan ställa dig och kyssa mig
- när du kittlar mig och jag knappt kan andas av skratt
- dina sjukt underbara ögon, som ingen annans slår
- att varje gång jag tittar på dig och ler under tystnad, så blir du nästan lite generad
- att du verkligen lyssnar på mig när jag behöver prata
- att du inte skäms över att vara den du är
- hela dig

8 maj 2008 - en dag jag aldrig glömmer

jag älskar dig emil
nu
då
alltid